publicerad: 2015
socialläkare
soci·al|läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läkarna social 1 läkare
Singular | |
---|---|
en socialläkare | obestämd form |
en socialläkares | obestämd form genitiv |
socialläkaren | bestämd form |
socialläkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
socialläkare | obestämd form |
socialläkares | obestämd form genitiv |
socialläkarna | bestämd form |
socialläkarnas | bestämd form genitiv |