publicerad: 2015
socialpolitiker
soci·al|pol·it·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ socialpolitik
Singular | |
---|---|
en socialpolitiker | obestämd form |
en socialpolitikers | obestämd form genitiv |
socialpolitikern | bestämd form |
socialpolitikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
socialpolitiker | obestämd form |
socialpolitikers | obestämd form genitiv |
socialpolitikerna | bestämd form |
socialpolitikernas | bestämd form genitiv |