publicerad: 2015
spåkäring
spå|kär·ing
el. spå|kärr·ing
substantiv
~en ~ar spå käring
Singular | |
---|---|
en spåkäring (en spåkärring) | obestämd form |
en spåkärings (en spåkärrings) | obestämd form genitiv |
spåkäringen (spåkärringen) | bestämd form |
spåkäringens (spåkärringens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
spåkäringar (spåkärringar) | obestämd form |
spåkäringars (spåkärringars) | obestämd form genitiv |
spåkäringarna (spåkärringarna) | bestämd form |
spåkäringarnas (spåkärringarnas) | bestämd form genitiv |