publicerad: 2015
specialkompetens
speci·al|kom·pet·ens
substantiv
~en ~er special- kompetens
Singular | |
---|---|
en specialkompetens | obestämd form |
en specialkompetens | obestämd form genitiv |
specialkompetensen | bestämd form |
specialkompetensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
specialkompetenser | obestämd form |
specialkompetensers | obestämd form genitiv |
specialkompetenserna | bestämd form |
specialkompetensernas | bestämd form genitiv |