publicerad: 2015
speciallärare
speci·al|lär·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑lärarna • för barn med särskilda behov
Singular | |
---|---|
en speciallärare | obestämd form |
en speciallärares | obestämd form genitiv |
specialläraren | bestämd form |
speciallärarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
speciallärare | obestämd form |
speciallärares | obestämd form genitiv |
speciallärarna | bestämd form |
speciallärarnas | bestämd form genitiv |