publicerad: 2015
spexighet
spex·ig·het
substantiv
~en ~er spexig
Singular | |
---|---|
en spexighet | obestämd form |
en spexighets | obestämd form genitiv |
spexigheten | bestämd form |
spexighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spexigheter | obestämd form |
spexigheters | obestämd form genitiv |
spexigheterna | bestämd form |
spexigheternas | bestämd form genitiv |