publicerad: 2015
språkman
språk|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen språk 1man 1
| Singular | |
|---|---|
| en språkman | obestämd form |
| en språkmans | obestämd form genitiv |
| språkmannen | bestämd form |
| språkmannens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| språkmän | obestämd form |
| språkmäns | obestämd form genitiv |
| språkmännen | bestämd form |
| språkmännens | bestämd form genitiv |


