publicerad: 2015
spurtslå
spurt|slå
verb
‑slog, ‑slagit, ‑slagen ‑slaget ‑slagna, pres. ‑slår • till 3slå 2 spurt
| Finita former | |
|---|---|
| spurtslår | presens aktiv |
| spurtslås | presens passiv |
| spurtslog | preteritum aktiv |
| spurtslogs | preteritum passiv |
| spurtslå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att spurtslå | infinitiv aktiv |
| att spurtslås | infinitiv passiv |
| har/hade spurtslagit | supinum aktiv |
| har/hade spurtslagits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| spurtslående | |
| Perfekt particip | |
| en spurtslagen + substantiv | |
| ett spurtslaget + substantiv | |
| den/det/de spurtslagna + substantiv | |
| den spurtslagne + maskulint substantiv | |


