publicerad: 2015
standert
stand·ert
[stan´d‑]
substantiv
~en ~ar • trekantig el. tvåtungad flagga på örlogsfartyg
Singular | |
---|---|
en standert | obestämd form |
en standerts | obestämd form genitiv |
standerten | bestämd form |
standertens | bestämd form genitiv |
Plural | |
standertar | obestämd form |
standertars | obestämd form genitiv |
standertarna | bestämd form |
standertarnas | bestämd form genitiv |