publicerad: 2015
sten
sten
substantiv
~en ~ar 1 stycke av materialet i berggrund2 i sms.; ⟨vard.⟩ alldeles, ytterst – De flesta sammansättn. med sten- hör till sten 1.
Singular | |
---|---|
en sten | obestämd form |
en stens | obestämd form genitiv |
stenen | bestämd form |
stenens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stenar | obestämd form |
stenars | obestämd form genitiv |
stenarna | bestämd form |
stenarnas | bestämd form genitiv |