publicerad: 2015
stinta
stinta
substantiv
~n stintor • ⟨prov.⟩ flicka
Singular | |
---|---|
en stinta | obestämd form |
en stintas | obestämd form genitiv |
stintan | bestämd form |
stintans | bestämd form genitiv |
Plural | |
stintor | obestämd form |
stintors | obestämd form genitiv |
stintorna | bestämd form |
stintornas | bestämd form genitiv |