publicerad: 2015
stipel
stipel
[sti´pel]
substantiv
~n stipler • mest i pl.; småblad i par vid foten av det egentliga bladet
Singular | |
---|---|
en stipel | obestämd form |
en stipels | obestämd form genitiv |
stipeln | bestämd form |
stipelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
stipler | obestämd form |
stiplers | obestämd form genitiv |
stiplerna | bestämd form |
stiplernas | bestämd form genitiv |