publicerad: 2015
studiebegåvning
studie|be·gåv·ning
substantiv
~en ~ar studium begåvning
Singular | |
---|---|
en studiebegåvning | obestämd form |
en studiebegåvnings | obestämd form genitiv |
studiebegåvningen | bestämd form |
studiebegåvningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
studiebegåvningar | obestämd form |
studiebegåvningars | obestämd form genitiv |
studiebegåvningarna | bestämd form |
studiebegåvningarnas | bestämd form genitiv |