publicerad: 2015
surrning
surr·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till surra 2
Singular | |
---|---|
en surrning | obestämd form |
en surrnings | obestämd form genitiv |
surrningen | bestämd form |
surrningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
surrningar | obestämd form |
surrningars | obestämd form genitiv |
surrningarna | bestämd form |
surrningarnas | bestämd form genitiv |