SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
surrning
surr·­ning substantiv ~en ~ar särsk. till surra 2
Singular
en surrningobestämd form
en surrningsobestämd form genitiv
surrningenbestämd form
surrningensbestämd form genitiv
Plural
surrningarobestämd form
surrningarsobestämd form genitiv
surrningarnabestämd form
surrningarnasbestämd form genitiv