publicerad: 2015
sveakonung
svea|kon·ung
substantiv
~en ~ar • ⟨högt.⟩ i äldre tid
Singular | |
---|---|
en sveakonung | obestämd form |
en sveakonungs | obestämd form genitiv |
sveakonungen | bestämd form |
sveakonungens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sveakonungar | obestämd form |
sveakonungars | obestämd form genitiv |
sveakonungarna | bestämd form |
sveakonungarnas | bestämd form genitiv |