publicerad: 2015
sven
sven
[sven´]
substantiv
~nen ~ner • ⟨åld.⟩ man som inte haft sexuellt umgänge; yngling i tjänst vid hov el. hos storman i äldre tid
Singular | |
---|---|
en sven | obestämd form |
en svens | obestämd form genitiv |
svennen | bestämd form |
svennens | bestämd form genitiv |
Plural | |
svenner | obestämd form |
svenners | obestämd form genitiv |
svennerna | bestämd form |
svennernas | bestämd form genitiv |