publicerad: 2015
svekoman
sveko·man
[‑ma´n]
substantiv
~en ~er • svenskhetsivrare i Finland i äldre tid
Singular | |
---|---|
en svekoman | obestämd form |
en svekomans | obestämd form genitiv |
svekomanen | bestämd form |
svekomanens | bestämd form genitiv |
Plural | |
svekomaner | obestämd form |
svekomaners | obestämd form genitiv |
svekomanerna | bestämd form |
svekomanernas | bestämd form genitiv |