publicerad: 2015
tanddoktor
tand|dokt·or
substantiv
~n ~er • ⟨barnspråk⟩ tandläkare
Singular | |
---|---|
en tanddoktor | obestämd form |
en tanddoktors | obestämd form genitiv |
tanddoktorn | bestämd form |
tanddoktorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
tanddoktorer | obestämd form |
tanddoktorers | obestämd form genitiv |
tanddoktorerna | bestämd form |
tanddoktorernas | bestämd form genitiv |