publicerad: 2015
tillrättalägga
till·rätta|lägga
verb
‑lade, ‑lagt, ‑lagd n. ‑lagt, pres. ‑lägger • klargöra; undanröja missförstånd: tillrättalägga ngt el. lägga ngt till rätta
Finita former | |
---|---|
tillrättalägger | presens aktiv |
tillrättaläggs (tillrättalägges) | presens passiv |
tillrättalade | preteritum aktiv |
tillrättalades | preteritum passiv |
tillrättalägg | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tillrättalägga | infinitiv aktiv |
att tillrättaläggas | infinitiv passiv |
har/hade tillrättalagt | supinum aktiv |
har/hade tillrättalagts | supinum passiv |
Presens particip | |
tillrättaläggande | |
Perfekt particip | |
en tillrättalagd + substantiv | |
ett tillrättalagt + substantiv | |
den/det/de tillrättalagda + substantiv |