publicerad: 2015
tillryggalägga
till·rygga|lägga
[‑ryg`a‑]
verb
‑lade, ‑lagt, ‑lagd n. ‑lagt, pres. ‑lägger • lägga bakom sig, avverka en sträcka
Finita former | |
---|---|
tillryggalägger | presens aktiv |
tillryggaläggs (tillryggalägges) | presens passiv |
tillryggalade | preteritum aktiv |
tillryggalades | preteritum passiv |
tillryggalägg | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tillryggalägga | infinitiv aktiv |
att tillryggaläggas | infinitiv passiv |
har/hade tillryggalagt | supinum aktiv |
har/hade tillryggalagts | supinum passiv |
Presens particip | |
tillryggaläggande | |
Perfekt particip | |
en tillryggalagd + substantiv | |
ett tillryggalagt + substantiv | |
den/det/de tillryggalagda + substantiv |