publicerad: 2015
timvikariat
tim|vik·ari·at
substantiv
~et; pl. ~ timme vikariat
Singular | |
---|---|
ett timvikariat | obestämd form |
ett timvikariats | obestämd form genitiv |
timvikariatet | bestämd form |
timvikariatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
timvikariat | obestämd form |
timvikariats | obestämd form genitiv |
timvikariaten | bestämd form |
timvikariatens | bestämd form genitiv |