publicerad: 2015
titulering
titul·er·ing
substantiv
~en ~ar titulera
Singular | |
---|---|
en titulering | obestämd form |
en titulerings | obestämd form genitiv |
tituleringen | bestämd form |
tituleringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tituleringar | obestämd form |
tituleringars | obestämd form genitiv |
tituleringarna | bestämd form |
tituleringarnas | bestämd form genitiv |