publicerad: 2015
trakyt
trak·yt
[traky´t]
substantiv
~en ~er • en bergart
Singular | |
---|---|
en trakyt | obestämd form |
en trakyts | obestämd form genitiv |
trakyten | bestämd form |
trakytens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trakyter | obestämd form |
trakyters | obestämd form genitiv |
trakyterna | bestämd form |
trakyternas | bestämd form genitiv |