publicerad: 2015
tron
tron
substantiv
~en ~er • en regents säte i högtidliga sammanhang; ofta bildl. med tanke på kungavärdighet o.d.: bestiga tronen
Singular | |
---|---|
en tron | obestämd form |
en trons | obestämd form genitiv |
tronen | bestämd form |
tronens | bestämd form genitiv |
Plural | |
troner | obestämd form |
troners | obestämd form genitiv |
tronerna | bestämd form |
tronernas | bestämd form genitiv |