SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
tron
tron substantiv ~en ~er en regents säte i hög­tidliga samman­hang; ofta bildl. med tanke på kungavärdighet o.d.: ​bestiga tronen
Singular
en tronobestämd form
en tronsobestämd form genitiv
tronenbestämd form
tronensbestämd form genitiv
Plural
tronerobestämd form
tronersobestämd form genitiv
tronernabestämd form
tronernasbestämd form genitiv