publicerad: 2015
tronarvinge
tron|arv·inge
substantiv
~n ‑arvingar tron arvinge
Singular | |
---|---|
en tronarvinge | obestämd form |
en tronarvinges | obestämd form genitiv |
tronarvingen | bestämd form |
tronarvingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tronarvingar | obestämd form |
tronarvingars | obestämd form genitiv |
tronarvingarna | bestämd form |
tronarvingarnas | bestämd form genitiv |