publicerad: 2015
trosbekännare
tros|be·känn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bekännarna 1tro 1 bekännare
Singular | |
---|---|
en trosbekännare | obestämd form |
en trosbekännares | obestämd form genitiv |
trosbekännaren | bestämd form |
trosbekännarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trosbekännare | obestämd form |
trosbekännares | obestämd form genitiv |
trosbekännarna | bestämd form |
trosbekännarnas | bestämd form genitiv |