publicerad: 2015
trubbel
trubbel
[trub´el]
substantiv
trubblet; pl. ~, best. pl. trubblen • ⟨vard.⟩ besvär, svårighet, trassel
Singular | |
---|---|
ett trubbel | obestämd form |
ett trubbels | obestämd form genitiv |
trubblet | bestämd form |
trubblets | bestämd form genitiv |
Plural | |
trubbel | obestämd form |
trubbels | obestämd form genitiv |
trubblen | bestämd form |
trubblens | bestämd form genitiv |