publicerad: 2015
trubbighet
trubb·ig·het
substantiv
~en ~er trubbig
Singular | |
---|---|
en trubbighet | obestämd form |
en trubbighets | obestämd form genitiv |
trubbigheten | bestämd form |
trubbighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trubbigheter | obestämd form |
trubbigheters | obestämd form genitiv |
trubbigheterna | bestämd form |
trubbigheternas | bestämd form genitiv |