publicerad: 2015
tuberkel
tuberkel
[tuber´kel]
substantiv
~n tuberkler • liten knöl i kroppen; rundad härd av inflammatorisk vävnad
Singular | |
---|---|
en tuberkel | obestämd form |
en tuberkels | obestämd form genitiv |
tuberkeln | bestämd form |
tuberkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
tuberkler | obestämd form |
tuberklers | obestämd form genitiv |
tuberklerna | bestämd form |
tuberklernas | bestämd form genitiv |