publicerad: 2015
turgubbe
tur|gubbe
substantiv
~n ‑gubbar • ⟨vard.⟩ till 2tur gubbe
Singular | |
---|---|
en turgubbe | obestämd form |
en turgubbes | obestämd form genitiv |
turgubben | bestämd form |
turgubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
turgubbar | obestämd form |
turgubbars | obestämd form genitiv |
turgubbarna | bestämd form |
turgubbarnas | bestämd form genitiv |