publicerad: 2015
tvistighet
tvist·ig·het
substantiv
~en ~er tvistig
Singular | |
---|---|
en tvistighet | obestämd form |
en tvistighets | obestämd form genitiv |
tvistigheten | bestämd form |
tvistighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tvistigheter | obestämd form |
tvistigheters | obestämd form genitiv |
tvistigheterna | bestämd form |
tvistigheternas | bestämd form genitiv |