publicerad: 2015
ultimat
ult·im·at
[‑a´t]
adjektiv; n. ~, ~a • slutgiltig, fulländad: den ultimata lösningen
Positiv | |
---|---|
en ultimat + substantiv | |
ett ultimat + substantiv | |
den/det/de ultimata + substantiv | |
den ultimate + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de ultimatare + substantiv | |
Superlativ | |
är ultimatast | |
den/det/de ultimataste + substantiv |