publicerad: 2015
ungkarl
ung|karl
substantiv
~en ~ar • ogift man
Singular | |
---|---|
en ungkarl | obestämd form |
en ungkarls | obestämd form genitiv |
ungkarlen | bestämd form |
ungkarlens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ungkarlar | obestämd form |
ungkarlars | obestämd form genitiv |
ungkarlarna | bestämd form |
ungkarlarnas | bestämd form genitiv |