publicerad: 2015
uppkörning
upp|kör·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. praktiskt körkortsprov
Singular | |
---|---|
en uppkörning | obestämd form |
en uppkörnings | obestämd form genitiv |
uppkörningen | bestämd form |
uppkörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppkörningar | obestämd form |
uppkörningars | obestämd form genitiv |
uppkörningarna | bestämd form |
uppkörningarnas | bestämd form genitiv |