publicerad: 2015
uppkomling
upp|kom·ling
substantiv
~en ~ar • okultiverad person som kommit sig upp i samhället
Singular | |
---|---|
en uppkomling | obestämd form |
en uppkomlings | obestämd form genitiv |
uppkomlingen | bestämd form |
uppkomlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppkomlingar | obestämd form |
uppkomlingars | obestämd form genitiv |
uppkomlingarna | bestämd form |
uppkomlingarnas | bestämd form genitiv |