publicerad: 2015
uppsplittring
upp|splittr·ing
substantiv
~en ~ar 1splittra
Singular | |
---|---|
en uppsplittring | obestämd form |
en uppsplittrings | obestämd form genitiv |
uppsplittringen | bestämd form |
uppsplittringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppsplittringar | obestämd form |
uppsplittringars | obestämd form genitiv |
uppsplittringarna | bestämd form |
uppsplittringarnas | bestämd form genitiv |