publicerad: 2015
uppsprång
upp|språng
substantiv
~et; pl. ~ • han sköt haren i uppsprånget
Singular | |
---|---|
ett uppsprång | obestämd form |
ett uppsprångs | obestämd form genitiv |
uppsprånget | bestämd form |
uppsprångets | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppsprång | obestämd form |
uppsprångs | obestämd form genitiv |
uppsprången | bestämd form |
uppsprångens | bestämd form genitiv |