publicerad: 2015
uppstudsig
upp|studs·ig
adjektiv
~t ~a • som sätter sig upp, ohörsam
Positiv | |
---|---|
en uppstudsig + substantiv | |
ett uppstudsigt + substantiv | |
den/det/de uppstudsiga + substantiv | |
den uppstudsige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de uppstudsigare + substantiv | |
Superlativ | |
är uppstudsigast | |
den/det/de uppstudsigaste + substantiv |