publicerad: 2015
upptäckare
upp|täck·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑täckarna upptäcka
Singular | |
---|---|
en upptäckare | obestämd form |
en upptäckares | obestämd form genitiv |
upptäckaren | bestämd form |
upptäckarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
upptäckare | obestämd form |
upptäckares | obestämd form genitiv |
upptäckarna | bestämd form |
upptäckarnas | bestämd form genitiv |