publicerad: 2015
uråkning
ur|åk·ning
substantiv
~en ~ar • t.ex. i slalomåk
Singular | |
---|---|
en uråkning | obestämd form |
en uråknings | obestämd form genitiv |
uråkningen | bestämd form |
uråkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uråkningar | obestämd form |
uråkningars | obestämd form genitiv |
uråkningarna | bestämd form |
uråkningarnas | bestämd form genitiv |