publicerad: 2015
urgestaltning
ur|ge·stalt·ning
substantiv
~en ~ar • till ur- 1 gestaltning
Singular | |
---|---|
en urgestaltning | obestämd form |
en urgestaltnings | obestämd form genitiv |
urgestaltningen | bestämd form |
urgestaltningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urgestaltningar | obestämd form |
urgestaltningars | obestämd form genitiv |
urgestaltningarna | bestämd form |
urgestaltningarnas | bestämd form genitiv |