publicerad: 2015
urvisare
ur|vis·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑visarna • till 2ur visare
Singular | |
---|---|
en urvisare | obestämd form |
en urvisares | obestämd form genitiv |
urvisaren | bestämd form |
urvisarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urvisare | obestämd form |
urvisares | obestämd form genitiv |
urvisarna | bestämd form |
urvisarnas | bestämd form genitiv |