publicerad: 2015
urvridning
ur|vrid·ning
substantiv
~en ~ar 1ur vridning
Singular | |
---|---|
en urvridning | obestämd form |
en urvridnings | obestämd form genitiv |
urvridningen | bestämd form |
urvridningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urvridningar | obestämd form |
urvridningars | obestämd form genitiv |
urvridningarna | bestämd form |
urvridningarnas | bestämd form genitiv |