publicerad: 2015
utbörding
ut|börd·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨åld.⟩ utböling
Singular | |
---|---|
en utbörding | obestämd form |
en utbördings | obestämd form genitiv |
utbördingen | bestämd form |
utbördingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utbördingar | obestämd form |
utbördingars | obestämd form genitiv |
utbördingarna | bestämd form |
utbördingarnas | bestämd form genitiv |