publicerad: 2015
utformning
ut|form·ning
substantiv
~en ~ar utforma
Singular | |
---|---|
en utformning | obestämd form |
en utformnings | obestämd form genitiv |
utformningen | bestämd form |
utformningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utformningar | obestämd form |
utformningars | obestämd form genitiv |
utformningarna | bestämd form |
utformningarnas | bestämd form genitiv |