publicerad: 2015
utlösare
ut|lös·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑lösarna • mekanism för igångsättning av ngt: kamerans utlösare
Singular | |
---|---|
en utlösare | obestämd form |
en utlösares | obestämd form genitiv |
utlösaren | bestämd form |
utlösarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utlösare | obestämd form |
utlösares | obestämd form genitiv |
utlösarna | bestämd form |
utlösarnas | bestämd form genitiv |