publicerad: 2015
väghinder
väg|hinder
substantiv
‑hindret; pl. ~, best. pl. ‑hindren väg 1 hinder
| Singular | |
|---|---|
| ett väghinder | obestämd form |
| ett väghinders | obestämd form genitiv |
| väghindret | bestämd form |
| väghindrets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| väghinder | obestämd form |
| väghinders | obestämd form genitiv |
| väghindren | bestämd form |
| väghindrens | bestämd form genitiv |


