publicerad: 2015
väglus
väg|lus
substantiv
~en ‑löss • ⟨vard.⟩ långsam bilist
Singular | |
---|---|
en väglus | obestämd form |
en väglus | obestämd form genitiv |
väglusen | bestämd form |
väglusens | bestämd form genitiv |
Plural | |
väglöss | obestämd form |
väglöss | obestämd form genitiv |
väglössen | bestämd form |
väglössens | bestämd form genitiv |