publicerad: 2015
väglus
väg|lus
substantiv
~en ‑löss • ⟨vard.⟩ långsam bilist
| Singular | |
|---|---|
| en väglus | obestämd form |
| en väglus | obestämd form genitiv |
| väglusen | bestämd form |
| väglusens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| väglöss | obestämd form |
| väglöss | obestämd form genitiv |
| väglössen | bestämd form |
| väglössens | bestämd form genitiv |


