publicerad: 2015
vägröjare
väg|röj·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑röjarna • ofta bildl. pionjär, föregångsman
Singular | |
---|---|
en vägröjare | obestämd form |
en vägröjares | obestämd form genitiv |
vägröjaren | bestämd form |
vägröjarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vägröjare | obestämd form |
vägröjares | obestämd form genitiv |
vägröjarna | bestämd form |
vägröjarnas | bestämd form genitiv |