publicerad: 2015
vägring
vägr·ing
substantiv
~en ~ar • till vägra 2: hästens vägringar
Singular | |
---|---|
en vägring | obestämd form |
en vägrings | obestämd form genitiv |
vägringen | bestämd form |
vägringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vägringar | obestämd form |
vägringars | obestämd form genitiv |
vägringarna | bestämd form |
vägringarnas | bestämd form genitiv |